På nästan alla bibliotek måste man, av olika anledningar, rensa ut och gallra material. Eftersom försättsbladen i många böcker är väldigt fina, och jag får dåligt samvete över att slänga så mycket papper, brukar jag passa på att riva ur dem och samla ihop dem till teckningsblock. Efter att ha gått igenom Handelshögskolans biblioteks statistiksamling har jag nu teckningsblock så det räcker ett par år framöver.
För nån som älskar både böcker, annorlunda bokbindningar, papper , vikningar, fina kartor, obegripliga instruktionsscheman och bokstäver i allmänhet och dessutom layouten på stela akademiska bokomslag från 1960-70talet är det svårt att bara gå förbi och låtsas att det regnar när institutionen för slaviska språk har bestämt sig för att slänga bort lite obsolet litteratur om datalingvistik (på slovakiska?). Jag vet inte var alla böcker som följer med mig hem har tänkt att de ska bo, men är de inte fruktansvärt fina?
Ps. Om ni undrar vem det är som röker bakom min nya literarna mapa stredoslovenského kraja så är det Lady Gaga som pryder mitt skrivbord.
Folk slänger så konstiga saker. Idag hade nån slängt sin apa i sophuset. Så himla sorgligt.
Äntligen får hemliskudden komma ut! Innan Linnea och Erik hann skicka ut sina inbjudningar där de bad om att inte få några presenter började jag, Mojje och Simon att jobba på denna gigantiska brudkudde. Jag måste erkänna att jag var riktigt nervös när vi skulle lämna fram den. En kubikmeter superpersonlig gåva kändes lite gruvsamt att trycka upp i ansiktet på någon som undanbett presenter, men som tur var blev de båda väldigt glada och rörda.
Kudden har åkt tåg, bil, buss och brevduva mellan Sollerön, Gesunda, Uppsala och Stockholm och fyllts av broderier i mestadels ylle och lin. Mönstret har växt fram lite av sig självt med inspiration från gamla traditionella brudkuddar i blandning med våra egna idéer. Några av de klassiska detaljerna är den lilla bruden som du ser till höger och brudgummen till vänster, representerad av den lejonlika hjorten som fått en krona av metall som en gång under det glada 70-talet suttit på min mammas bikini. Initialerna är också skrivna som på äldre tiders brudkuddar (L.I.D står för Linnea, Ingvars dotter). Baksidan är en ”bredda”, förklädet till Rättviks folkdräkt, framsidan är kläde och toffsarna är ullgarn som Mojje färgat med gurkmeja.
Nu när den är klar saknar vi att jobba på den…
Klicka på en bild för att se den större
Årets tema på vårsalongen hemma i Mora är ”Återvinning”. Här kommer en liten tjuvkik på vad jag tänkt lämna in till juryn. Det jag målat på är ett stort ark av ihopsydda sidor ur en makulerad biblioteksbok om rymdskepp. Tycker mycket om färgerna i den här bilden!
